Känns kul d här med att jag startat en blogg. Jag tänker på kärlek väldigt mycket. På de som funnit den å på de som inte funnit den. Å kanske mest på oss som finner den hela tiden men för vilka den också lyckas försvinna hela tiden.

Med skräckblandad förtjusning tar jag del av alla lyckliga och olyckliga kärlekshistorier. Grejjen e den att jag faktiskt inte vet vart jag ser mig själv. Liksom inte olyckligt kär eller kär i olyckan. D bara är som det är å blir som det blir hela tiden. Ofta inte så bra. Ganska ofta är jag dock glad över typ kärleken fast det varar så kort så det kan nog sällan klassas som kärlek ens. Mer ett hopp om kärleken.

Sov gott